canariebloggen

man ska inte låta sig luras till att melody club är dåliga bara för att vissa har fåniga ted gärdestad frisyrer ur olka faser i det bandet. jag känner igen bra pop när jag hör den.

men radiofavoriten just nu är ändå gwen stefani låten vad den nu heter. tyvärr tror jag dock att den är på väg ur etern. fan vad hon tjänade på att skippa de där snubbarna i bandet. det är till och med nästan så att jag tycker det är för sorgligt att tänka på.

jag är van vid att det typ finns en rolig grej i veckan att göra. så jag blev helt spattig av att försöka hinna med alla utställningar och alla jag kunde träffa etcetra, att jag inte kunde sansa mig och komma iväg på nått. och när jag gck ut på kvällen blev jag så övertänd mest bara över att inte vara i malmö att jag inte kunde sitta stilla nånstans och gick från krog till krog och sällskap till sällskap innan jag hamnade i en taxi som tog mig till en replokal utanför stan. där det satt en massa folk och kollade på 3 män i skägg som spelade rock. så jag svepte ännu ett glas och gick ut på gatan igen för att leta upp första bästa taxi som kunde ta mig in till stan igen. sedan sprang jag runt lite till på söder igen innan jag hamnade i gamla stan där jag så småningom kunde ta mig till sans och fundera på hur man nu gjorde med tunnelbanan för att komma hem och allt det där.


jag kan inte minnas sist jag sov så gott som på dramaten


kallt som f. men fint som snus.

bah. vad är det här? jag slutade med mjölk när jag var 5.
och jag slutade med snö när jag var 7.

puck-ost var ett återfall. men snö? never!!

jag har gjort nått mycket dumt. de som bodde här innan mig har målat över kaklet i mitt kök med nån mintgrön konstig plastfärg. för tillfället har vi massa byggare som ränner i trappen, så jag frågade en av dem om han hade några idéer på hur man tog bort färgen utan att skada kaklet. och fick tipset att blanda ut propplösarmedel med tapetklister och smeta på. men det har inte hänt ett piss. förutom att det nu ser riktigt förjävligt ut med torkad tapetklister och kausitk soda lösning på väggen. det värsta av smeten fick jag bort med en osthyvel. frågan är inte varför det inte fungerade, utan snarare, hur kunde jag vara så dum. och nu undrar jag om där är nån annan som vet hur man får bort skiten. det svider som fan om mina händer.

den här veckan har jag laddat ner en ny film varje dag. sedan brygger jag en kopp de-kaff och ser den i sängen innan jag somnar. det är varje dags bästa sak. igår såg jag "me, you and everyone we know". den var sjukt bra.

och så skulle jag vilja skriva nått om konsumtanterna och klä det i vackra formuleringar, för jag tror ingen har så söta kassörskor som vi i mitt kvarter. konsum är förjävligt. men tanterna är bara så himla fina. och på nått sätt ett så trevligt fenomen. varför är där bara tanter och varför är alla prick likadana, fast ändå så personliga. I love em.

jag har inte hört nått av melodifestivalen än, men däremot har jag sett en del helt fruktansvärda frisyrer.
1. the ark
och då främst yin och yang, även om där även finns en del andra i det bandet att ta av...
2. lärarinnan från munkedal
dock kan jag inte bestämma mig. är hon hot eller är hon ohot?
3. jimmy jansson
what´s up?

 
men så här såg tommy nilsson ut när han vann med "en dag" 1989.

ps.
(Innan jag postade det här inlägget läste jag igenom det och blev helt chockad över att det var så gay. jag gay. ja där ser man.)

min mage låter som en perkulator idag efter en trevlig bönmiddag hos hannes i går. vilket var en räddning för innan dess hade jag legat hemma och funderat över om inte jag hade världens tråkigaste liv. bakfull som en örn och mitt missmod var kemiskt hävdade C.

ABFs bakdörr, det är utsikten från mitt fönster. och varje dag mellan 8 och 16 turas olika äldre medelålderskvinnor om med att stå utanför den där dörren och tjuvröka. och de röker alla på samma sätt. med ena armen på den andra armens axel och så håller dem cigaretten i det bakvända peaceteckengreppet och suger allt vad de kan. när jag först flyttade in här tänkte jag att det var förarlgigt att de som hade lektion en trappa upp kunde se mig naken varje morgon, men numera ser jag det som en självklarhet. att kanske några rent av blir besvikna om de inte får uppleva samma morgonritual. i övrigt undrar jag ofta över vad det är för märkligt folk i den byggnaden. en gång såg jag en lektion där alla gick runt i en ring bärandes på varsin säck på ryggen.

jag kan inte hjälpa det. jag kan se en grym skådis i hundra olika filmer utan att någonting händer. men så plötsligt när de visar upp en helt oväntad och grym skill så hoppar mitt hjärta till och skriker: "hey. i love that guy".

så var det i science of sleep i går när den där argentinske snygge skådisen som bland annat spelar huvudrollen i motorcycle diaries kör ett rakt men ändå ganska funkigt trumkomp helt oväntat. jag kan heller inte tycka helt illa om lasse åberg efter att han visat sig vara en jäkel på att trixa med en boll i den ofrivillige golfaren. att bob marley var en jävel på fotboll överskuggar också hans musikkarriär i mina ögon. och så sent som igår hörde jag att camus var en riktigt bra målvakt vilket helt och hållet fick mig att kasta nytt ljus även på hans karriär. jag har alltid gillat camus, men nu blev det även på ett personligt plan.

I övrigt tyckte jag att filmen science of sleep la ett dåligt fokus på problemen kring att blanda ihop dröm och verklighet. i mina ögon behöver huvudrollsinnehavaren vård. men framställs i stället som ett snyggt och missförstått geni.

dock kan jag inte negga på alla goa popreferenser. är du dessutom arkitektstud, så kommer du älska den här filmen.

den där the queen däremot var rätt seg. den var ungefär som en tv-serie. det mesta av skådespeleriet kändes i alla fall så. behållningen var alla gamla tv-klipp. jag blev så nostalgisk och tänkte på när min familj köpte en ny labrador och hur jag skruvade upp radion i jakt på en ny hit som stavades G-funk.

är det nån som ska med och kolla när malmö möter stadslaget på lördag?

"I had been away from Iceland for over a year and when I returned for New Year I stayed on top of a mountain. I went for a walk on my own and I saw the ice was thawing in the lava fields. All I could hear was the cackle of the ice, echoing over hundreds of square miles. It was pitch black, The Northern Light were swirling around and just below them was a layer of thick cloud. I could see the lights from all the towns of my childhood mirrored in the reflections of these clouds, with the lava fields cackling below. It was really techno...."

/ Björk Gudmundsdóttir

Och så till diskussionsfrågan:
är the rumble mest techno eller brogatan mest paris?

nog kan jag sakna att tvätta håret. jag kan sakna att göra en shampo-mohikan. men det är inte värt det, för jag ser ut som adde malmberg if i do.

är det någon som vet en bra frisör? jag ser ändå lätt förjävlig ut.
gärna en som inte snippsar och snappsar allt för mycket med saxen runt öronen.
gärna en där man får stoppa in huvudet i en sån där hjälm och läsa en tidning efteråt.



alternativt


alternativt


alternativt



alternativt


ps. lägger man en nyrostad macka på mitt köksbord så löser brödsvetten som blir mellan mackan och bordet upp lite av lackeringen och oavsett vad man har för pålägg så smakar det lite grand göteborgs rapé. äckligt. men heller inte det sämsta. ds.