igår gick jag på jakt efter håkan hellströms nya. det gick rätt dåligt. jag hittade en låt, men den orkade jag inte bry mig om.
men så hittade jag en gammal som jag aldrig förr hade hört. och den lyssnade jag på på ett intensivt sätt. alla orden gjorde liksom intryck. långt efter att tonerna klingat ut låg jag kvar och stirrade på ingenting alls tills jag gick upp för att gå och göra mig i ordning för sänggåendets drama. och klockan var nog knappt elva.


idag var jag vikarie i en 3e klass och jag var väll måttligt förtjust. bl.a. skulle jag läsa i barnbibeln. jag la på en teatral röst när mose lös i fejset efter att ha kommit tillbaka med stentavlorna från berget. inte ens hans bror aron kände ju igen honom.
efter det frågade en tjej om hon fick rita gud som en kvinna.
- du får rita gud som vilken människa eller djur som helst, sa jag.
- va? kan man rita gud som en kanin? frågade en annan.
- du får rita gud som ett pommes frittes om du så vill, sa jag.
den här diskussionen fick ett enormt genomslag och slutade med att alla skulle rita gud. jag fick se gud iform av en stor tomat med hatt, som en hel familj där alla var "scooby doo" och hette saker som barn-gud, mamma-gud och pappa-gud. jag har till och med sett en teckning där gud bajsar mose i huvudet, så att mose av allt att dömma såg lite irriterad ut.

nu vet jag inte hur många gånger jag har sett det här klippet. jag har helt enkelt fastnat. jag både börjar och avslutar varje internet-runda med detta klipp sedan en tid. första gången tänkte jag att de dödat håkan en gång för alla. värst är det när peter setman dansar den där dansen... men så samtidigt finns det ett parti i låten där de tar så absurt snygga stämmor så allt "yeah" och "whooow" bara blir förlåtet.

 

euuu, en isläning på malmö konsthall försökte tråka ihjäl mig med nordiskt-ljus-minimalism.
han är en isländsk konstnär m.a.o.

igår var jag på zoo-city ovanpå Willys. en påtänd uteliggare var också där och stirrade utan behörigt avstånd på en liten papegoja. där var också gigantiska kaniner och massa barnfamiljer bland ödlorna. det kändes faktiskt rent förjävligt att hitta dessa exotiska pärlor i grott-imitationer ovanpå willys.

ps.

facebook bör inte bojkottas på grund av att de stjäl ens uppgifter och säljer det till företag i t.ex. Kina så som många tror. facebook ska bojkottas för att det är så vansinnigt töntigt med vampire requests, which beatle are you tests och allt det där. för övrigt tänker jag hålla mig shitfaced drunk hela alla hjärtans dag.

Jag gjorde ett försök att registrera mig på manpower.dk. Bland annat skulle man fylla i tidigare jobberfarenheter och på listan fanns jobb så som "Turn-Around" och "Total Quality Man (TQM)". Danskarna är glada för låneord. men vad fan gör en "total quality man (TQM)" och en "turn around"?
Samtidigt gjorde jag en sjukt corny upptäckt i Gladys knight - licence to kill som letat sig in i min playlist efter det underbara inslaget i 30rock när de sjunger "midnight train to georgia". Det är klart att mina associationsbanor gick åt meriter och erfarenheter. men hon sjunger alltså av någon märklig anledning inte license to kill. hon sjunger licence to kilt. alltså den skotska manskjolen. inte kill. Det råder ingen tvekan om saken. antingen har hon missupffattat helt vad det var james bond hade rätt att göra, eller så finns det något i Gladys undermedvetna som inte trivs med sin identitet. spännande.

vet inte hur ball det är med islänningar egentligen. det var typ kul en gång? men men, när debaser frågade om jag ville spela skivor innan Benni Hemm Hemm nu på tisdag, sa jag i alla fall JA och det kommer bli skitbra!!

Jag ska erkänna en sak. jag har alltid varit lite svag för slipknot. jag har kollat igenom deras booklets i skivaffärer ett par gånger. och skulle det vara på tapeten med blodiga masker i vit päls hade jag sannolikt inte röstat emot.

Igår på bibblan började plötsligt någon spela jättehögt på gitarr och sjunga en låt om frukost på ett cornelius wreesvik jobbigt sätt. jag bestämde mig för att gå fram och stirra argt på den som spelade. då visade det sig att det var claes eriksson från galenskaparna som provade ljud inför en intervju. så jag såg bara förvånad ut och Claes tittade på mig ett tag, sedan sa han "musik ska byggas utav lego" och jag backade ur situationen med mina gummistövlar som jag lånat av klas s på obestämd tid.

ps. när jag blir klar med de låtarna som jag har i cubase just nu. ska jag slänga allt jag tidigare gjort. this is it.

appropå nått helt annat. det finns inget jag avskyr mer än Roy Anderssons film Du levande. Jag avskyr hans distans till allt och alla. bara massa skämt från människor som inte finns och ett jättetöntigt budskap. Buuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu

Idag var jag och hannes cat-walk modeller på en barockfestival.


lägg märke till den jättelånga sleven i bakgrunden.


jag skrattar inte, för antagligen hade mitt hår sett ungefär så om det vore långt.

kursen i sthlm var inget för mig. nu är jag hemma igen och inser följande, ooops inget jobb och ooops inga pengar, men med en stor aptit på livet som tur är. tyvärr lär ni inte se mig på krogen särskilt mycket framöver, där jag annars så ofta synts till med mina tre livskumpaner: förströelse, lättja och lusta. jag har helt enkelt inte råd. så nu ska jag börja hänga med: flit, pluggfrossa och arbetsmoral istället. så ses vi igen när jag får min nästa stora lön d.v.s. tidigast 25e mars, då jag mager som en droskhäst åter kan träda ur min kukong av grubblerier och långt hår för att skåda dagens ljus.

long hair -long life
short hair - nice wife
(sa en snubbe till mig i indien. egentligen vet jag inte riktigt vad det ska betyda, men passar det inte in här och nu, så vet jag inte var det någonsin kommer att göra det.)