canariebloggen

igår gick jag på jakt efter håkan hellströms nya. det gick rätt dåligt. jag hittade en låt, men den orkade jag inte bry mig om.
men så hittade jag en gammal som jag aldrig förr hade hört. och den lyssnade jag på på ett intensivt sätt. alla orden gjorde liksom intryck. långt efter att tonerna klingat ut låg jag kvar och stirrade på ingenting alls tills jag gick upp för att gå och göra mig i ordning för sänggåendets drama. och klockan var nog knappt elva.


idag var jag vikarie i en 3e klass och jag var väll måttligt förtjust. bl.a. skulle jag läsa i barnbibeln. jag la på en teatral röst när mose lös i fejset efter att ha kommit tillbaka med stentavlorna från berget. inte ens hans bror aron kände ju igen honom.
efter det frågade en tjej om hon fick rita gud som en kvinna.
- du får rita gud som vilken människa eller djur som helst, sa jag.
- va? kan man rita gud som en kanin? frågade en annan.
- du får rita gud som ett pommes frittes om du så vill, sa jag.
den här diskussionen fick ett enormt genomslag och slutade med att alla skulle rita gud. jag fick se gud iform av en stor tomat med hatt, som en hel familj där alla var "scooby doo" och hette saker som barn-gud, mamma-gud och pappa-gud. jag har till och med sett en teckning där gud bajsar mose i huvudet, så att mose av allt att dömma såg lite irriterad ut.