canariebloggen

här är skvaller om vampire weekend:

sångaren ser exakt ut som nisse hellberg, men var betydligt yngre än jag trodde. väldigt rar och trevlig.
de kemtvättar sina sleezy rock-tshirts och har dem inplastade.

Efter giget gick alla till södra teatern. där kunde man sitta på balkongen i bara tisha på natten med hela sthlm i sin famn. bra kväll.

Här är så fruktansvärt varmt att man typ inte kan göra något. Varmt i stan är liksom varmt som på inga andra platser.

Igår var vi på en utställning. Den enda engelska skylten talade om att det var kinesiska saker från 1500-talet och att tao ska uttalas dao.

I höstas var jag så olycklig. Skrev på en uppsats som aldrig blev klar, vit päls låg nere och jag gick till samma barer bara för att jag inte visste vad jag skulle göra annars?

Så på många sätt blev jag glad överväldigad och glad på eftermiddagen när telefonen ringde och jag fick ett fett jobb i sthlm till hösten. Tog carro på middag och skåla med champagne. Bara för att ligga vaken inatt. Vad har jag gett mig in på?

Well

hej dao

nytt för detta VM är dräkter som framhäver bröstmusklerna. produktionen är också avsevärt mycket bättre. en match har generellt mer slow motion scener än brave heart. vill jag ha riktig VM-mys åker jag upp till chateau rouge och går på la chope. där går folk nutz. i synnerhet om algeriet spelar. de blåser i de där jobbiga tutorna som om de aldrig vart bland folk.

jag bokar om min biljett och kommer till sthlm den 29e då vi spelar förband till vampire weekend på debaser medis. 950 pers i salongen. gulp.

promenrade längst saint martin, förbi republique och på rue revoli mot bastille då jag fick se små eifel torn halsband. ett komplicerat följe av tankar slutade med att jag såg mig själv på stranden i falsterbo med en fisk i ett snöre runt halsen. bilden var så bra för mitt inre att jag här och nu lovar att en liknande bild är ett av sommarens achievements. kära läsare. här har ni mitt ord!

tog en oliv ur salladen från igår på vägen ut genom dörren. knalla runt barfota i stentrapporna hemmavid. la på en botten på den låt som än så länge har det märkliga arbetsnamnet läppsnuva och maila det till killarna för vilka jag gör musiken till en dokumentärfilm (mer om det i höst på SVT).

På eftermiddagen tog jag tunnelbanan till de afrikanska kvarteren i coatre rouge. det låg högst upp på en backe med palmer och slitna fönsterluckor. satt på ännu en bar med en bild på hemingway. den här gången i armarna på en katt. alltså katten låg i hemingways starka armar och jag låg för bra till i tid. dök upp en hel timme för tidigt till mitt och carolines ronde vague. men hon är värd att vänta på. det är i alla fall en sak jag vet om livet.

Lyssnar på 16 lovers lane i lurar i köket. Stränga order om att vara tyst. Idag har jag cyklat ner till shakespeare and C/O och läst lite. Kom på att Rue marengo och the cranes who built the cranes skulle kunna vara namn på något artistiskt någon gång. Snyggt, men utan mening och nu förlagt i glömskans bok.

Var på ett party fullt av franska bögar i går. En kille hade peter pan brallor och skor. En annan hade en läder BH utanpå en silkesskjorta. De pysslade med design på olika sätt. En tjej var praktiskt taget naken. Hon måste ha fått med sig dressen från en catwalk där den bör ha kallats svart aftonklänning. Sista vet jag inte. Men det är rimligt. Det första hon sa var att hon hade trosor. Jag nickade generat och kunde inte låta bli att tänka att det i så fall måste vara en sån där samba-trosa. En sån där med paljetter som bara täcker det allra väsentligaste. Det vanligaste samtalsämnet var om inredningen i hemmet. 7 stora krukor, 5 gigantiska koffertar från början på förra seklet och ett golv från ett slott i Bretagne. På vägen ut såg jag värden hångla med fel snubbe i köket. Det var han värd. Körsbären och chablisen han bjöd på var närmast perfekt avkyld.