canariebloggen

läste en gammal intervju med aron carter och eftersom han var ett barn fick han frågan: vilken är din favoritfärg?

hade någon frågat mig hade jag svarat pretto: rost, babylövsgrönt, havsturkos, okokthummersvart, vass mm. världen verkar liksom än mer fantastisk när man står nere på ett lager utanför köpenhamn och skruvar möbler likt fångarna på kumla.

första dagen ville de att jag skulle skruva ihop en byro. "kan du bygga den lile komode Carl?"
jag är lugn i min person. så känner jag i alla fall mig själv. hursomhelst vilar det en liten jävel där nere och han tittar fram ibland och förvånar inte minst mig. det tog två timmar att bygga den lile komode. när jag var klar gick inte luckorna att stänga + att den var ving. då kastade jag mig över den lile komode och slet upp den på raka armar, sedan gick jag ut från lagret och in i butiken och hela vägen bort till återvinningscentralen på andra sidan, ut på rampen utanför. Där sken solen och så huttade jag den lille komode ner i en stor hög med sopor. när den landade fällde den ut nedersta lådan. då såg det ut som den hade underbett och runda ögon.
"hvorden går det med den lile komode karl?" fråga mads när jag kom tillbaka. jag gav honom en blick. och så frågade han igen. "den har gået i stycker", sa jag och så talade vi inte mer om den saken.

Ikväll spelar jag och Simon skivor på volym.