sten
När jag var i terminal D på Dublins flygplats tidigare i sommras hamnade jag i samtal med en man som ägde en bar i grön marmor. det var en fantastisk sten, som han också stolt och drygt kunde informera kostade en jävla massa pengar, a semise precious stone. lager på ca en decimeter styck vittnade om en evighet för sig på ca en miljon år. enkelt att konstatera, men samtidigt omöjligt att förstå. det var inte mer med det tänkte jag, men något var det, för när jag sedan kom till versaille och fann kolonner i den mest fantastiska av röd. full av fantastiska detaljer på nära håll, men också så otroligt vacker på avstånd i sin helhet. ja då flippade jag ur och bestämde mig för att ta reda på ett och annat om sten då jag kom hem.
blandannat lärde jag mig att då att det går en linje från höganäs till kristianstad med en viss bergart som inte på något sätt liknar övriga sveriges, därav lövskog istället för gran. skåne hör på så sätt mer ihop med tyskland än övriga sverige enligt den geologen.
förra veckan var jag på cykelsemester i skåne. tältade i kåseberga och badade naken på en öde strand på morgonen utanför mälarhusen. men i ett naturresarvat vid stenshuvud slog jag mig ner utmattad i en glänta med en varm stockholm-öl i värmen. runt om mig stod stora runda stenar. stenar som legat där de ligger och sett likadana ut sedan istiden. jag är bara en fis i vinden för dem. men samtidigt kom jag där och då till en insikt.
sten är astråkigt. och så är det med det. och det har det alltid varit i miljoner av år och kommer så att vara i miljoner av år.
l
ta också och lyssna på fleet foxes white winter hymnal
blandannat lärde jag mig att då att det går en linje från höganäs till kristianstad med en viss bergart som inte på något sätt liknar övriga sveriges, därav lövskog istället för gran. skåne hör på så sätt mer ihop med tyskland än övriga sverige enligt den geologen.
förra veckan var jag på cykelsemester i skåne. tältade i kåseberga och badade naken på en öde strand på morgonen utanför mälarhusen. men i ett naturresarvat vid stenshuvud slog jag mig ner utmattad i en glänta med en varm stockholm-öl i värmen. runt om mig stod stora runda stenar. stenar som legat där de ligger och sett likadana ut sedan istiden. jag är bara en fis i vinden för dem. men samtidigt kom jag där och då till en insikt.
sten är astråkigt. och så är det med det. och det har det alltid varit i miljoner av år och kommer så att vara i miljoner av år.
l
ta också och lyssna på fleet foxes white winter hymnal
Kommentarer
Postat av: Jonas
Oh Fleet Foxes! I Love it! Men min favvo är dock "Tiger Mountain Peasant Song" eller kanske "Your Protector", Ja det står mellan dom tu. Ha de la gött!
Postat av: calle
håller med. överfett!
Postat av: Bärig
Den baren byggde jag, helt sant!
Postat av: calle
det gör ju inte saken sämre alls.
Trackback