canariebloggen

när min far tänker på det bästa han vet, så tänker han på povel ramel. å han säger alltid samma sak: povel är fantastisk. själv svarar jag å andra sidan också alltid samma sak: povel ramel är tråkig, borgerlig och har definitivt gått ur tiden. något jag hävdat fast sedan jag var 14. farsan ser ändå alltid lika förvånad ut när jag säger så. å jag känner kanske att jag vuxit från det där med borgerlig. men vafan.

en gång gick farsan fram till povel ramel efter en konsert för att ta en aotograf. å så ville han skämta lite med povel så han sa: skriv att det är till din enda vän Bengt. när farsan berättade om detta för oss efteråt var han inte glad. povel hade tydligen bara sett förskräkt ut. povel som liksom står för allt som är skoj hade inte fattat skämt. å farsan resonerade att 1, antingen har povel bara humor om han får fundera massa i förväg. eller 2, povel höll på att bli gamal och har tappat stinget. sedan tjatade min far om det där ett tag innan han bestämde sig för att tro det sista.

jag träffade farsan i onsdags på min kusins studentfest. då berättade farsan att han känt sorg... men den här gången sa jag ingenting. man får ju visa lite respekt. R.I.P. -P.R. du gjorde i alla fall min far glad. det ska du ha cred för!!