canariebloggen

Har jag berättat om när Dante Alighieri var på besök i Malmö och undrade om helvetet hade några sju instanser även här. Alla gånger sa jag och ställde upp som Vergelius.

1. En föreläsning med Kaarlo på SV 21-40 kursen på malmö hög.
- Oh det var hemskt jag visste inte om jag var död eller levande då jag satt där, sa Dante efteråt.

2. Vi går till glassfabriken och får ofrivilligt en föreläsning av en liten knarkproffesor.

3. Den vegetariska lasagnen på La empanada. En blandning av smör, ister och ost har hällts över en djupfryst broccoli-bit.

4. Atalay. Till bords har vi the ark. En är för kvällen klädd i svart sammet, en annan som sjöman och en tredje har kiss-smink. Bakom Dante dyker det upp en fjärde kille som också pratar småländska och Dante ser nu mycket svettig ut.

5. Vi går in på KB och genast får vi känslan av att vi letar efter nån, men vi vet inte vad. Så vi skiljs åt och armbågar oss fram över en bädd av krossat glas och hör beasty boys intergalactic spelas så högt att det gör ont i tänderna. Det tar en evighet att komma in i vinylbaren och ut igen. Tillslut hittar jag Dante uppe på scenen, mäkandes på en tjej. Men han visar sig chanslös mot en lönnig kille i truckerkeps och ironisk mustasch.

6. Vi går och går genom trånga korridorer fulla av rök och blå neon. Jättemånga hånglar i en soffa och på väggen visas en journalfilm om stora frisyrer från åttiotalet.
- De här bloggtechno-låtarna har jag hört tusen gånger, säger Dante.
Det var Crush.

7. Nattamat på Stippes. Smockan hänger i luften och när Dante försöker ingripa i en våldtäkt får han på käften av en kille som tror han är tomten.

- Jag trodde inte att en utekväll kunde vara så överjävlig, säger Dante efteråt.
- Kanske beror det på småstadskomplex, säger jag för att försöka komma med en förklaring. Men nämner ändå inget om de ca tusen falaflar som jag ätit i mina dar.