canariebloggen

Musiken på den här skivan har inte gjort något intryck på mig, men omslaget är så fruktansvärt snyggt. Mossgrönt,  vinrött, mums. Det är svårt med porträttbilder. På senaste tiden har jag fått en överdos av porträttbilder på skunk. Även till texterna i nöjesguiden ser nästan alla  förjävliga ut. Det är en hel vetenskap det där med att se naturlig ut. Lou Reed ser kanske inte så naturlig ut. men väldigt intressant. inför skivan la lou tydligen helt av med knark och bärs och man kan riktigt se hur uttråkad  han är.

Å fyfan vad jag är trött på service. Hur länge ska allt vara vitt? å den där jävla diamanten, asså fyfan vad tråkig.
Bilder är kul. å ingen vill höra något snack om att musiken ska vara i fokus och tala för sig själv, för det där är det ändå ingen som tror på.
f.ö. pallar jag inte den champagne och piller liberala stilen. nyss var brats ett skällsord. jag förstår att det kommit en motreaktion. att det ska vara ok att vara brat. men det måste finnas något mer intressant. jag orkar inte se mer reklam för jeans där vederbörande har högklackat och sitter på en fäll framför en brasa med gammaldags lockigt hår.

/Calle