En arbetskamrat med musikintresse.
Han har ett stort intresse för musik och en åsikt om det mesta. Bl.a. har jag hört honom argumentera för viktiga saker så som det självklara i att gilla PJ Harvey, om man gillar Patti Smith, den diskussionen pågick den gången i flera timmar. Själv gör han musik under namnet big strong union, som finns att köpa på canarie records och det är inte så illa det.
Förlåt, men innan jag lämnar över ordet kan jag inte låta bli att lägga in en bild på Rod Stewart.
PS. Den där vårtan har inte blivit mindre med åren. DS.
Min arbetskamrat idag var shit, riktigt grym. Hon heter Marie G och envisas inte med nåt fjantigt smeknamn som gör alla utvecklingsstörda och mig förvirrade. Hon lagar bra potatisgratäng och flashar erkänt vettiga åsikter på sin väska. Såna arbetskamrater växer inte på träd. Ni som vet var "skitjobb" betyder (nej, det betyder inte arton lappar ut som a-kasse-handläggare) känner igen kittlingen. En människa som man möjligtvis kan ha lite populärkulturellt utbyte av. Stek en gås. Försiktigt försöker man lotsa in samtalet på musik, oftast tar man omvägen över uteställen och "möllan vs. city". Jag hamnade där idag. När jag väl var framme fick jag ett osannolikt bra svar, Marie G hade handlat plattor för artonhundra. Eftersom hon inte verkar extremt tät är det verkligen pengar. Men luttrad som man är vet man att man inte är i hamn än. Man vet att det kan bli antiklimax, Lars Winnerbäck eller The Cranberries. Svaret som jag fick på vad det var för skivor hade jag emellertid ingen beredskap för. "Det är mest kompletteringar av min Rod Stewart-samling". Ehh... Hur i helvete kan man komplettera en Rod Stewart-samling för så mycket pengar? Hur många skivor har han gjort? Förvirringen blir sedan inte mindre av att hon säger "den mannen har en jävla massa rock´n´roll i sig". Och nu har klockan blivit halvtvå och jag funderar fortfarande på om det är sant. Har Rod Stewart en jävla massa rock´n´roll i sig? Vet någon?
"Älskar man Rod Stewart så älskar man livet"
Eller vad ska man säga om en ungdomsförebild som listar sina intressen till: 1: fotboll, 2: whisky, 3: kvinnor och 4: musik.
På gamla LP-möller i Malmö blev jag pålurad Rod the mods "footloose". Visst hade jag någon form av nyfikenhet, inte minst för att han totalt kör över både Sting och Bryan Adams i den där Robin Hood låten som gick varm på alla mellanstadiediskon när jag var liten. På "footloose", skulle tydligen Rod få utlopp för all den rock n roll som han egentligen ville sjunga men inte fick eftersom han hade hamnat i balladträsket. Men tyvärr. Jag gillar balladerna bäst. Och det jag minns bäst från den skivan är att Rod har skrivit all music by "Rod Stewart and the boys" på baksidan. Det är något med det där "Rod Stewart and the boys" som är så blygsamt och trevligt och lite sjukt och det gillar jag.
Det var "de tre musketörerna"-låten som han gjorde med Sing och Bryan Adams. "All for one, one for alla". Robin Hood-låten är bara Bryan.