canariebloggen

För att spinna vidare på ämnet The Ark så måste jag säga att de alltid varit så dåliga att man inte ens kan bli besviken på dem. Det är ett hopplöst band, för de tar på sig ett hopplöst uppdrag: att vara Ett Stort Rockband men ändå vara från Sverige. Jag är ledsen, men det går inte. Det går inte att ta dem på allvar. Det finns inga svenska killar som är dekadenta sexgudar, det finns inte i vår DNA. Det blir bara pinsamt om man ska köra hela paktetet med stora gester, feta riff och fotbollsarena-refränger. Det är precis samma sak med Kent. Who are they kidding? Så himla ointressant med killar från Eskilstuna som tror att de spelar i U2. Jag menar, det är en sak att man kanske inte gillar musik som U2 eller liknande rockdinosaurier. Jag gör det exempelvis inte. Men om man nu gör det så vill man ju ha den äkta varan, inte några killar som heter Jakobsson i efternamn (no disrespect alla läsare som heter Jakobsson) och äter varmkorv med bröd (no disrespect alla som... eller det var ignet förresten).

Calle snackade lite om AC/DC innan. Jag hatar AC/DC. Men som rockstjärnor är de tusen gånger mer lyckade än Ola Salo och Jocke Berg.

För övrigt finns det en AC/DC-låt som samplats av Boogie Down Producions på deras första album, "Criminal minded". Jag vet inte vad ursprungslåten heter men BDP har snott den rakt av, tagit ett riff som är riktigt fett och bara loopat det. Låten heter "Dope beat". Texten består av att KRS-One skriker "dope beat, we got a dope beat!" om och om igen. Den är fantastisk.

Att göra något coolt av en The Ark-låt är lite svårare.