köpenhamn/fint/sommaren09
var och såg ett genrep på the knife operan på det kongelige teatret igår. och så såg jag karin dreijer förklara något med mjuka yviga handrörelser. jag tänkte att om karin dreijer skulle komma fram och prata med mig så skulle jag berätta för henne att jag precis kommit hem från bohuslän där jag badat i mareld under stjärnorna. jag ville säga att allt var svart, förutom massa neon som lös upp min kropp i vattnet. very techno. jag tänkte att det kanske var sånt som hon var intresserad av. men karin pratade aldrig med mig.
och en ny spotifylista har vi här
hello artlovers #39
ikväll har jag gjort affischer. vilken är bäst? hjälp mig.
live i din dator
hittade två youtube-klipp som fångat oss från vår bästa sida.
(dag1 och dag2 föregående helg)
dag 1: roger moore feat: vincent vicious och löst folk i röstånga.
dag2: på cosy den festivalen i gula villan/haninge feat: tafra och suburban kids peter på congas.
helgen, livet och döden
vilken bra långhelg det blev! för en som normalt kliver ut från ett lager varje dag kring kl 18:00 för att kisa mot solen så var det t.om. underbart. i röstånga låg jag i en varm sjö på natten med öronen under ytan och stirade upp mot trädtoppar och rymden. det såg ut lite som om himlen hade kondylom. framförallt är det så fantastiskt roligt att spela med vit päls. 30 st hängde med från malmö. erik börén stod up innan konserten. klas hade med sig plektrum till mig och barry för han visste av vana att vi brukar glömma. lika roligt är det inte att spela med mig. när bandet var bantat till 4a personer i sthlm fattade jag att jag egentligen har noll koll. innan spelningen gick jag runt bland de andra banden och tiggde ihop sladdar, gitarrer, straps, förstärkare, etc. suburban kids var f.ö. helt amasing.
måndagmorgon hoppade en kille framför tåget till köpenhamn. 2 och en halv timme senare sitter jag på en ersättningsbuss och alla pendlare är helt hysteriska av dåligt humör. på övervåningen är det många som sätter sig på yttersättet för att slippa ha någon bredvid sig. utanför står flera hundra och försöker komma med, så jag går ner och säger till busschaufören att vi har 10 platser kvar. långt senare upptäcker jag att någon tagit mitt pendlarkort som kostar 2500 kr under tiden. det var första och sista gången jag gjorde en samhällsinsats kan jag säga. menmen. jag ska aldrig någonsin klaga på något så länge jag inte tagit tåget the ted gärdestad way. länge leve allt!