canariebloggen

Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig, heter en låt på den nya håkan skivan som är så himla fin och som så många andra låtar på skivan låter den lite som den där everybodys talking at me låten med harry nillson, men sedan låter den som en båt och som en kyrka. Och jag tänker på vad min gamla lärare en gång berättade om en man som blev kung på en söderhavs ö eftersom han kunde ro med en åra. Och det var en alldelles för för jävla cool information to handle en gång i tiden, och nyss låg jag i min säng och bara rodde och rodde med en åra upp och ner för stora blåa vågor till musiken. Och så tänkte jag att varenda brud på varenda ö i söderhavet såg mig när jag kom körandes och att öborna ville ha mig till kung och ha en stor fest. Men jag var tvungen att ödmjuka mig och tacka nej eftersom jag var lika kär som håkan i den där låten och var tvungen att fortsätta, trots att alla bad mig stanna. Konversationen gick: Nej. Snälla. Nej. Snälla. Nej, måste gå...

/Calle.