canariebloggen

Lo-fi suget kom tillbaks idag. Det var ett tag sedan. Men jävlar vad gött. Först lite beathappening, sedan lite half japanese... i min lägenhet finns inga skivor. alla plattor ligger nerpackade i en låda på vinden, så jag fick ge mig ut på DC för att leta rätt på´t, för hungern visste inga gänser... moldy peaches... the flame...  devendra banhart... unpock... mmm... Lo-fi... så gött...
så gav jag mig på två wild cards... microphones och karl blau. det var rätt ok. men. tänker jag. är det inte så att lo-fi bara blir bra om man vet att personerna bakom har humor... det behöver inte vara roligt. men om man vet att de har humor så blir det så mycket bättre. den där microphones. han låter ju snäll och så. men jag undrar jag. han är ju inte direkt nån ball typ. eller? Asså jag menar inte att man bör vara en ball typ, men asså depp lo-fi eller emo lo-fi det känns rätt meningslöst i mina öron. 

och så lägger jag ut en bild på Ringo som jag hittat efter att ha lo-fi googlat. Det var inte vad jag väntade mig. menmen. varför inte...