Jag är lite besviken på the ark.
Besviken blir man om man tror på någon och så visar det sig att vedebörande inte alls lever upp til det förväntade.
Häromveckan hamnade jag i samma toakö på Retro i Malmö med en i the ark. Han sa något, men det var högt och jag förstod inte riktigt vad. Men han var glad och jag var glad och jag kände att vi liksom hade något ihop. Och han vinkar in mig på en av toaletterna och öppnar en sådan där hink med lock som finns på vissa toaletter och han pekar på något däri. Och så säger han något igen, men jag hör inte vad, men jag är nästan övertygad om att det har med bajshumor att göra, för han i the ark är nu ännu gladare och jag ler och han går ut och jag hör hur han skrattar utanför, medan jag stänger dörren.
Men det är inte alls därför jag är besviken på the ark. Det är inte ofta jag bryr mig om när jag inte gillar en låt, men i fallet med clamour for glamour kan jag bara inte låta bli. Jag tyckte mig trots allt se en konstnärlig ambition i deras låtar på sistone, men när den låten kommer på radio säger jag tafatta grejer som "släpp katten" och "fy fan vilket oväsen" inna jag stänger av. Och jag kan nästan säga precis vad i låten jag inte gillar. Det är något med de där krämande gitarrerna som är så ohyggligt. Brrrr.
Förresten. Dela gärna med er om det är någon som har liknande erfarenheter av någon speciell låt.
/Calle
Häromveckan hamnade jag i samma toakö på Retro i Malmö med en i the ark. Han sa något, men det var högt och jag förstod inte riktigt vad. Men han var glad och jag var glad och jag kände att vi liksom hade något ihop. Och han vinkar in mig på en av toaletterna och öppnar en sådan där hink med lock som finns på vissa toaletter och han pekar på något däri. Och så säger han något igen, men jag hör inte vad, men jag är nästan övertygad om att det har med bajshumor att göra, för han i the ark är nu ännu gladare och jag ler och han går ut och jag hör hur han skrattar utanför, medan jag stänger dörren.
Men det är inte alls därför jag är besviken på the ark. Det är inte ofta jag bryr mig om när jag inte gillar en låt, men i fallet med clamour for glamour kan jag bara inte låta bli. Jag tyckte mig trots allt se en konstnärlig ambition i deras låtar på sistone, men när den låten kommer på radio säger jag tafatta grejer som "släpp katten" och "fy fan vilket oväsen" inna jag stänger av. Och jag kan nästan säga precis vad i låten jag inte gillar. Det är något med de där krämande gitarrerna som är så ohyggligt. Brrrr.
Förresten. Dela gärna med er om det är någon som har liknande erfarenheter av någon speciell låt.
/Calle
Kommentarer
Trackback